När solens strålar skiner så får du mig att se. När solens strålar når mig då lyser jag som dig.
När solens strålar ger mig värme då är det din kärlek jag kan känna.
När solen inte lyser då är du i din vila.
Där du går, där går jag bredvid, jag vill aldrig dig lämna.
Även om jag inte kan känna, så minns, ser och hör jag.
Ditt skratt finns kopierat, pasteat och går aldrig att deleta.
Genom ett skyltfönster i Kiruna kom du med polarljus, vitklädd som snö och lyste med ditt sken på mig. Aldrig ska jag glömma, alltid ska du finnas, för var jag än går där går du med mig.
Genom åren har vi skrattat, dansat, rest och upplevt livet tillsammans.
Du och Malte ni är min familj och de vänner du gett mig är som syskon och kusiner.
Du är kärlek, och allt jag nånsin önskat.
Du var äventyr, glädje och skrattets mästarinna.
Milley Maxette blev ditt barnbarn som får ditt namn att leva vidare.
Låt oss blunda, känna värmen, börja meditera. Ge en stund för eftertanke, ett minne med dig, vår solens gudinna.
Mamma Maxette. Jag älskar dig.
/Kimberley Ahlström, 2020-11-25
https://www.dn.se/familj/till-minne-maxette-olsson...
Maxette Olsson, född Fèvrin, Stockholm, har avlidit 70 år gammal. Närmast anhörig är maken och livskamraten Malte Olsson.
Hur någon så levande som Maxette Olsson kan dö övergår mitt förstånd.
Mitt första minne av henne är från när jag gick en arbetsmarknadsutbildning i Liljeholmen i Stockholm år 1992. Jag minns hur Maxette med svart hy, rött lättstift, vit klänning, vit hatt med plym och ett bländvitt leende, tog plats framför en dator i de alldagliga kontorslokalerna med lysrörsbelysning och linoleummattor. Hur kunde någon så exotisk hitta till något så anonymt som AMS-lokalen i Liljeholmen?
Det tog inte lång tid innan vi kom att samtala. Utbildningen hette ”Data för ungdom under 24 år”. Maxette var då 42 och sa till mig med sin härliga franska brytning: ”Ja, men det är 24 bakvänt så det gör ingenting.” Därefter brast hon ut i det mest rungande skratt. Från den dagen älskade jag Maxette som vore hon min syster.
Otaliga är de fester hon anordnat med personer hon nyss träffat på gatan och bjudit in till ett karibiskt gästabud. I hennes hem serverade hennes livs kärlek Malte Olsson karibisk rom, ur högtalarna strömmade zouk-musik och hur hennes mun hördes detta skratt som var så smittsamt att jag efter ett par timmar behövde gå hem för att vila upp mig.
Maxette var samtidigt en av de mest tänkande och djupsinniga personer jag träffat. Hennes bakgrund med en styvfar som misshandlade henne genom hela hennes barndom satte djupa spår. Men hennes inställning till livet var smittsamt fullt av optimism. Hon blev känd för en större publik när Ikea för tio år sedan engagerade henne för ett antal reklamfilmer där hon bland annat pratade om sportskor och pekade på ett antal högklackade skor.
Maxette brukade säga att hon inte förstod varför folk ger blommor till döda på begravningar. ”Vad ska jag med blommor till när jag är död? Ge mig blommorna i dag i stället!”
Trots det köper jag en bukett blommor till Maxette. Hon är så oerhört saknad. Vila i frid.
/Alfred Skogberg
”Det enda jag har att erbjuda är den glada anden som finns i mig” – så beskriver Maxette sig själv på sin hemsida för ”Karibiskt Yoga Skratt”.
Alla som kände Maxette kan intyga att det är en stor underdrift.
Maxette hade så mycket att ge; vänskap, närhet, ett lyssnande öra, klokskap.
Maxette var skrattet personifierad.
Maxette var energi, mod, styrka. Hon hade en enorm drivkraft och vilja att fortsätta vägen fram.
”Hon var som en vulkan” säger du Malte. Ni två träffades på 90-talet, i din bror Max konstgalleri här i Stockholm. Så olika som man kan vara och så perfekta i förening: ditt lugn och din lojalitet och trygghet var precis det Maxette sökte och behövde. Du fick istället en vulkan av glädje, stora känslor och upptåg vid din sida.
Det finns mängder av filmer, foton, artiklar och annat som beskriver Maxette både genom andras ögon och genom sina egna – i bloggen, i artiklar och böcker har hon delat med sig av sina tankar och klokskap, om det stora och lilla i livet. Så här skriver hon i en artikel:
Jag älskar ordspråk. Det är genom ordspråk man lär sig om folkets traditioner och levnadssätt. Svenska ordspråk är så berikande. Mina favoriter är "Surt sa räven, om rönnbären" och "Kunskap är att veta hur lite man vet." Att vara medveten om hur lite man vet, gör att man aldrig blir blasé. Man tittar på allt som man ser som om det är för första gången. På så sätt kan jag ta samma väg flera gånger och se den varje gång som om det var för första gången. Läs om den texten och du får se!
Det är svårt att sitta still när man tittar på hennes dansfilmer. Det var nog meningen, eller hur Malte? Ni gjorde filmer och lade upp dem på Facebook, ibland en gång i veckan. I dödsrunan över Maxette som vännen Raphaël Confiant skrev står det så här: ”Du sjunger, dansar, ger oss styrka och mod för att klara av livets svårigheter.”. För Maxette själv var kommunikation genom dansen, musiken och orden livsviktigt. Hon hade själv gått igenom mycket svåra perioder i livet och kommit till en punkt där hon faktiskt tog ställning för livet. Att ha kunskapen om att det kan vända och våga prata om det svåra i tillvaron ger tyngd när man som Maxette ville lyfta existentiella frågor. Hon gjorde det på många olika sätt. Hon var en ambassadör för Livet.
Om vikten av att andas och att skratta beskriver hon så här:
Det viktigaste är att känna den glädje som är bra för andningen och när man sköter sin andning, mår man bra. Man ska tycka om ljudet av sitt eget skratt. När man hjärtligt skrattar tänker man inte på annat än att skratta. Det är ren Yoga. Man är varken koncentrerad eller fokuserad, man bara är. Vilket fritt andetag!
Fri i tanken. Fri i anden. Frispråkig En frisk fläkt.
För många av er blev det nog precis som för dig Malte, ett uppvaknande när du träffade Maxette för första gången. Hon gav av sig själv och var supernyfiken på andra människor. Att verkligen SE en annan människa, inte bara ”titta” är en konst. Du måste vara fokuserad, nyfiken och bry dig om – på riktigt. Det gjorde Maxette och hon skaffade nya vänner var hon gick, stod eller satt; på bussen, i kassakön, vid en busshållplats eller i en butik. Det spelade ingen roll var du kom ifrån eller vart du var på väg – Maxette ville lära känna dig och det gjorde hon. Ni är så, så många som har blivit hembjudna till Maxette och Malte. Som har kommit dit, blivit bjudna på hemlagad mat, kanske kyckling med kreolska kryddor, och sen bjudna på dans till kongatrummor... Malte du brukade filma och efter festen blev det ofta en bok med dina bilder och Maxettes texter och teckningar. Minnen att ha kvar och glädjas åt.
Maxette var duktig på att laga mat, hon gjorde det ibland till större fester men ofta i mindre sällskap hemma hos er. Eller i TV-programmet ”Halv åtta hos mig” där hon bland annat enligt receptet lagade ”Uer simmande i en kreolsk festival av tomatsås, parfymerad med timjan, rosmarin, koriander, nejlikor, vårlök, persilja, vitlök, lime.” och som sen serverades med yams och matbananer. Visst låter det gott!?
För Maxette var det kreolska arvet viktigt att hålla fast vid, oavsett om det handlade om mat, musik, andlighet eller språk. Hon såg som sin stora uppgift att berätta om Karibien och det kreolska språket och föreläste faktiskt på Stockholms universitet. Men i kommunikation finns ju alltid flera parter och Maxette ville även berätta om Sverige och det liv hon levde här och skrev därför artiklar på kreolska som publicerades i karibiska tidningar.
Maxette flyttade från Guadeloupe som 16-åring och bodde först i Paris en tid och gick gymnasiet där men flyttade sen till Afrika och Belgien innan hon kom till Sverige i mitten av -70-talet. Det måste ha varit en stor omställning för henne att komma till Sundsvall och hitta en fungerande plattform men det gjorde hon med besked. Hon drev två boutiquer under sin tid där. Men det är så mycket mer hon har hunnit göra:
Hon har försörjt sig som dansare, utvecklat ”Karibiskt Yoga Skratt”, haft huvudrollen i IKEAs stora reklamsatsning, hållit i kurser för deras personal och även varit konferencier på en stor fest för deras chefer. Hon har skrivit böcker, artiklar, bloggat och gjort Stand-Up! Skrattet har alltid varit med liksom andligheten. I en intervju efter pilgrimsresan till Martinique 2007 sa Maxette så här om sin tro:
Allt jag vet är att för att be, måste man tro på att det finns en Högre Kraft än sitt lilla ego. Har man ett stort ego är det inte alls lätt. Att be är att känna sig närvarande i Frid. Frid. Ett heligt svenskt ord. Det går inte att nå Frid utan tysthet. Så när man känner den inre-tystheten, utan den minsta lilla tanke, god eller dålig, då är man i kontakt med sig själv. Där ser man allt och får allt. För, är man i Frid, behöver man inte någonting: den är icke-begärets punkt. Den är ingen-ting. Man bokstavligen låter sig själv vara i fred. Har man en känsla av frid finns man över-allt. Över-allt. Ett gammalt kreolskt uttryck lyder: Anden går fortare än kroppen.
Avslutande ord
Tack för att ni kom hit idag och hedrade Maxette och hennes liv.
Fortsätt att sprida hennes budskap, läs hennes texter, dansa med henne när du tittar på filmerna och framförallt: skratta!
Vi låter Maxettes egna ord avsluta:
När man skrattar med någon känner man sig trygg med människan, för glädjen förstärker det sociala bandet. Jag kan skratta ensam när jag påminns om någonting roligt, men det är klart hälsosammare och trevligare att skratta med andra. Det är Yoga. Och jag upprepar, Yoga betyder förening och först o främst att förena sig med sig-själv. Låt oss samla oss och skratta med varandra tills det blir en vana och gör Sverige till ett friskare och ett lyckligt land.
/Katarina Blix Lundqvist, borgerlig officiant, 2020-11-23