Alla kan vara konstnär, men få är konstnärliga och kreativa. Att vara kreativ är att klara sig med ingen-ting. Att läsa är att spontant fånga meddelandet mellan raderna. Jag njuter av att skriva brev. Att skriva brev är att klä av sig när man redan är naken. Att skriva brev är en andlig gåva: ett kall. Att skriva brev är ett heligt handarbete. Att skriva brev är den första befrielse handlingen. Att skriva brev är att samtala utan risk att bli avbruten. Att skriva brev är att kasta sig ut i vakuumet utan fallskärm. Att skriva brev är att hedra tystheten. Att skriva brev är att bokstavera för evigt sina tankar. Att skriva brev är att plocka det finaste när man sitter i skiten. Att skriva brev är att inte tysta ner det som ofredar. Att skriva brev är modet att nå den kreativa galenskapen till sitt eget välbefinnande. Att skriva brev är att låta andra tro att man skriva till dem, när egentligen alla ord är inriktade mot en själv som en fridsam pilbåge. Att skriva brev är alltså att vänta sig att brevet blir returnerat till dig som en bumerang. Att skriva brev är att vara medveten om att det inre livet är oersättligt. Att skriva brev är att viska till jordens själ. Att skriva brev är en bön till Gud i alla. Brev och bokstav är samma ord på franska och betyder bokstavligen vackra brev, litteratur. Är det inte vackert!
"Det är brev som blir böcker", säger min man Malte. Han är den första i mitt liv som sade till mig att... "Att skriva är ett arbete." Tack älskling! Han tycker inte att jag ska skriva mina brev på svenska utan på mitt modersmål kreolska, men jag envisas med att vilja fånga den svenska anden.
"Anden färdas fortare än kroppen" är ett kreolskt ordspråk. Jag är kär i språk överhuvudtaget. Jag har inget behov av att förstå språk. Det räcker för mig att känna dess ande. Att lyssna på arabiska till exempel, får mig att vandra genom en vidsträckt öken som susar. Engelska dränker mitt ovett in en kunskaps klang. Att höra latin är att sväva i helig luft med änglarna. Grekiska doftar olivfält. Kinesiska inspirerar mig till himmelska sånger. Swahili bjuder mig till fabulösa safarier. Det germanska språket väcker min realitetskänsla. Franska, ah! Franska för mig till det kungliga hovet, under upplysningstiden. Svenska språket, just det! Det föder spädbarnet i mig: småttingen som är medveten att vara vuxen. Strindbergs språk matar det lilla kryp i mig som vill höra den ultima sanningen, för att kunna växa, blomstra och florera ännu mera tills det försvinner i ett djupt andetag. Kreolska för mig, är den spirituella munarten. Det är skrattets språk. Det säger allt.
Vackra kreolska brev.
Jag kallar mina brev "Vackra kreolska brev" för oavsett om jag skriver på franska eller svenska, hör jag dikteringen på kreolska. Konstigt va! Inte så konstigt när man vet att, att skriva brev är att ge akt på skriket inom sig, som inte någon annan än man själv hör i... tystheten. Att skriva brev är att skrika tyst. Hellre det än att behålla sin musik inom sig. Det är ohälsosamt att behålla allt för sig själv. Annars blir man arrogant, besserwisser, jobbig, tråkig... Man ska dela med sig. Men det betyder inte att allt man skriver är hälsosamt.Ättling av svarta slavinnor
Jag skrev nyligen i ett brev att: "Ättling av svarta slavinnor från kolonisationen, då de vita satte en bomb i deras arsle för att de inte skulle fly, har jag tur att jag är fri att kunna skrika ut min förbannelse. Mitt mod att fördjupa mig genom att vara ärlig först och främst gentemot mig själv, kommer från det här medvetandet." När egot gör sitt, sanningen gör ont. Det gör ont att sätta fingret på eländet. "Man ska inte ta illa upp" säger man. Ändå drunknar allas identitet i de mest fruktansvärda och grymma historiska framställningar. "Historien upprepar sig alltid" är ett gammalt ordspråk. När vi alla kommer att erkänna att historien underhåller enorma smärtor som påverkar var och en av oss, ska vi kanske kunna fokusera bättre på att studera vad som händer här och nu. Kan... ske... för kom ihåg! Det finns motargument till den oändliga sanningen.Att påminna mig själv om att jag är uppfostrad att högt uppskatta vuxna människor, ännu mera om de är vita, är alltid plågsamt. När jag växte upp, trots slaveriet, framställdes den vita rasen som den överlägsna rasen. I skolan fick vi höra om hur perfekta de var. Nej! Jag överdriver inte alls. "Vita människor är rena, intelligenta, goda, kloka..." skrek rektorn på min skola varje morgon på gården innan vi kom in i klassrummet. "Vi måste se upp till dem. Tänk på det varje gång ni vill spotta på golvet." Jag så klart inte spottar på golvet, men när jag kommer ihåg hur perfekta de vita framställdes, har det aldrig varit lätt att konfronteras med deras ynklighet och stupiditet. Och jag menar människor med vit hud oavsett var de kommer ifrån. Afrika, Indien, Europa... Vänta! Det finns även svarta som är vita. Ja! Ett motstånd som orsakar att jag fortfarande ramlar i fällan. Och det gör så ont varje gång. Det gör så ont att jag ibland blir ond. En av mina upprepade naiva frågor lyder: Hur kan man vara så dum att man tillverkar så farliga vapen som kärnvapen? Och varför ska jag sträva efter sådana idiotier? Undra på att jag blir förvirrad. Och inte bara jag. En hel generation.
Trots allt, envisas jag med att tro att alla människor oavsett ras, klass och utbildning, även de som uppfann kärnvapen, har samma förmåga, samma intelligens och samma möjligheter. Den tanken får mig att må gott gotti gott gott. Gudskelov. Och när vita människor är snälla mot mig är jag i himlen för... även om jag är uppfostrad till att tro att de vita är överlägsna de svarta, går hela mitt arbete till att bli av med min historia. Om min historia är min identitet då är jag i fara. I väntan, är min stora hjälp att iakttaga mina multi-färgade medmänniskor och att författa. Att skriva, laga mat eller vilken kreativitet man än håller på med, är helande. Man är helad när man är hel.
Att vara hel är att inte tänka om människor i vitt, rött eller blått skinn. Gör man det, blir man delad d.v.s. i hel... vete. Det vete f... Meningen är inte att veta om vad hel är, utan att vara hel. Helig. Hela. Helad. Hälsa. HEL: ett med alla. Att göra sig ETT med alla är (medvetet eller omedvetet), egentligen vårt mål i livet. Man behöver inte vara religiös för att svara på den här frågan. Nämligen, hur kan man vänta sig att någon som inte tycker om sig själv ska tycka om sin nästa? Det verkar en enkel fråga, men det är inte så lätt, tycker man. Intellektet som är de delade rösternas källa gör sitt. Vem sade ärligt att livet är lätt som en plätt? "Man ska sikta mot himlen, för att nå till trädtopparna" är också en tanke.
När jag tänker, finns jag inte.
Allt för att säga att, i stället för att låta tankarna överväldiga mig, skriver jag ner dem. Tankarna blir så förbannade, för de tycker inte om att bli upptäckta. De förökar sig i okunnigheten (i att man inte ska kunna se dem). Därför kan jag inte låta bli att skicka dem i brev, de är så komplexa. Även om de multiplicerar sig i mörkret, vill de bli lästa i ljuset. Tystheten vill bara vara, för den är oföränderlig, invariabel, permanent, evig. Däremot är tankarna så vilda att de löper amok och det är då det blir pannkaka... som nu. Det får mig att skratta.Det är tur att jag bor i ett land med yttrandefrihet, fast... ibland undrar man. Yttrandefrihet är att vara fri att uttrycka sina tankar, oavsett hur grymma de är. Varför? För att det är enda sättet att bemästra dem. Vissa länders ledare är så skrämda av sina medborgares tankar att de hotar med munkavlar, lagar eller förbud. Vad de inte inser är, om man fångar tankarna bryter de sig loss förr eller senare som en tsunami, på ett eller annat sätt. Det är en naturlag. Tankarna blir ännu mäktigare om man inte ventilerar dem. Det är precis därför det finns demokrati, fast... det är en annan historia.
Man talar om positiva och negativa tankar. I allmänhet, eftersom tankarna är påverkade av känslor, är de (speciellt i dagens läge) mest negativa. För att få ordning och reda på dem, måste man positivt förvandla dem, men så länge de är positiva eller negativa (två sidor av samma mynt), är de i alla fall tankar. Ja! Jasemensigge!
Det är så att vi egentligen består av två delar: tankarna och tystheten. I en liten tanke finns alltid ett argument och motargument som jämt debatterar om att ha rätt. Förrätt. Efterrätt. Rättigheter. Rättvisa. För att få rätt kan tankarna bygga och förstöra världen. Refrängen är: tystheten, den är oföränderlig, allsmäktig, gudomlig. Ja! Så är det. Nej! Det kommer aldrig att kunna bevisas. Varför? För "Man kan inte hämta vatten i en korg." Ett annat kreolskt ordspråk och ett faktum.
Jag älskar ordspråk. Det är genom ordspråk man lär sig om folkets traditioner och levnadssätt. Svenska ordspråk är så berikande. Mina favoriter är "Surt sa räven, om rönnbären."och "Kunskap är att veta hur lite man vet." Att vara medveten om hur lite man vet, gör att man aldrig blir blasé. Man tittar på allt som man ser som om det är för första gången. På så sätt kan jag ta samma väg flera gånger och se den varje gång som om det var för första gången. Läs om den texten och du får se!
Fortsättning följer...
Med tålamod kan man se en myras bröst.
Maxette Olsson