Véronika Lazorenko

Det abstrakta i den sakrala kubismen

VERONIKA Lazorenko



VERONIKA Lazorenko


Veronika Lazorenko född 1961 i Yalta vid Svarta Havet, kom till jorden med en pensel i handen. Hennes år på Simferopols konstskola bara bekräftade hennes konstnärliga kall, vari ingår KONSTEN ATT LEVA under allestädesnärvaro av här och nu. Att hon blev vald för att restaurera den ukrainska operan och flera gamla kyrkor i den delen av världen visar hennes hängivelse till kreationen. Hennes verk uppenbarar den abstrakta expressionismen i en helig kubism som bara tillhör henne. De förverkligar det spirituella i konsten genom att fånga det subtila i en aktsamhetsritual.

Veronika målar orsak och verkan av det abstrakta som finns i tankarnas oljud. Hon tar fram det oföränderliga ultima väsendet, tystnaden i rymdens tomhet. Hon framställer det som är i det som icke-är. Precis det som krävs i konsten att måla, därför att livets födelse i sin nakenhet avslöjar sig när man låter hopplöshetens tår falla i universums hav. Hennes färgade dukar, hennes geometriska blänkningar, hennes fysiska utrymmen är frukterna plockade från det rytmiska trädet, där kroppens och själens mystik enar sig, i syftet att avkläda det som redan är naket, där språket berövar sig förnuftet för att lyssna på ordens hjärtslag.

I sin schvung till sin egen konceptualism, Veronika Lazorenko målar det icke-vetande, det icke-havande, det icke-sagda i det osynliga. Hennes inre begrepp, hennes kvistiga och existentiella väg till det icke-manifesterade, undslipper alla beskrivningar. Det är genesen före sanningens, harmonins, klarhetens, enhetens, oförändlighetens, satorins, oändlighetens... uppenbarelse.

Med andra ord, målar Veronika Lazorenko det sakrala i skapelsen. Konstens heliga andedrag! Så är det.

Maxette Olsson